12 november

jag är så trött på alla krav som man ständigt ska leva upp till. Vare sig det är ens egna eller andras. Man tvingas till att alltid prestera. skola, innebandyn, hemma, som flickvän, som person osv. Krav i den form man ställer på sig själv för att uppnå olika mål man strävar efter kan vara nyttiga. Krav man ställer på sig själv som person och utséendemässigt är jag så himla trött på. Det gör jag alldeles för ofta. Jag har en ätstörning. Inte i den formen av anorexi eller bullimi utan min ätstörning är att jag tänker på vad jag äter hela tiden. Jag hatar mat. Man ska också alltid vara den personen som skrattar och ler, har intressantast historier att berätta och den som sticker ut lite. Vara extra snäll och söt. Jag orkar inte vara den personen utan nöjer mig oftast med att sitta med, lägga in en kommentar och le. Det funkar. Man blir accepterad.
Det är många runt mig som ställer krav också, kanske utan att dom tänker på det själva. Mina föräldrar vill gärna se mig spela i damlaget. Jag känner inte att jag vill det. Dom pushar mig, för att dem tycker jag är duktig, för att dom vill se mig bli ännu bättre. Men har dem stannat upp och frågat vad JAG vill. nej. Det är väl jag som spelar och inte dom för ibland känns det som om det är deras vilja jag vill uppfylla. varför? Kraven i skolan vet väl alla hur dom är. Där betygsätter man personen och dess prestationer. Man ska alltid vara bäst. IG är för dom som är dåliga och bara bra personer får MVG. Genom hela ens liv blir man betygsatt på olika vis av människor man möter. vad som duger och inte duger, vem man ska älskar och vem man ska hata.Kraven som flickvän är väl också jobbiga, ibland. Inte för svartsjuk, inte för jobbig, kunna lita på sin pojkvän, kunna finnas där, älska, vara älskvärd, inte vara otrogen (inte för att den är svår), vara ärlig.Kraven att klä sig på rätt vis, på det viset som anses vara normalt. det är fult att sticka ut för mycket för då är man "konstig och "speciell". Man ska klä sig i svart, då passar man in liksom. då är man "normal"


det sägs att man ska vara unik. men om alla då är unika. då är man ju unik som alla andra? är man då fortfarande unik?

sluta ställ massa onödiga krav på varandra och er själva. krav i olika former kommer alltid att finnas men kom ihåg att prioritera rätt. det ska jag börja göra.